Stickspår från Karabachkriget

29 november, 2023 /

Om internationaliseringen av konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan

När jag gjorde värnplikten fanns ännu ingen motorväg hela sträckan mellan Linköping och Stockholm. Det tog tre timmar med bil. Kompisen som vi fick lifta med under permissioner tog alltid en fikapaus på Stavsjö värdshus. På lördagseftermiddagar trängdes här både långtradarchaufförer, veckopendlare och turister.

1994 hamnade värdshuset, som betjänat resenärer sedan 1700-talet, en dryg kilometer från den nya riksleden när motorvägen mellan Nyköping och Norrköping öppnades. I dag har ruljangsen tagits över av en ny krog som skymtar på en klippaovanför dagens E4. Det gamla värdshuset hankar sig fram som konferensanläggning medan macken intill fick stänga.

Mitten av 1990-talet var också den tid då de kommersiella databaserna fick sitt stora genombrott i Sverige. Abonnenter på de nya tjänsterna kunde få dagliga uppdateringar om allt som nämndes om exempelvis en viss ort i riksdagens protokoll eller medierna. Försäljarna av databastjänster spred berättelsen om Stavsjö värdshus över hela landet. Budskapet var att inget företag har råd att inte prenumerera på information om det som avhandlas om deras bygd. Ifall ägarna av Stavsjö värdshus tidigt fått upp ögonen för E4:s kommande sträckning hade man kanske hunnit köpa en tomt intill och intressera planerarna för en avfart dit.

Det som fick mig att tänka på Stavsjö är hur Höga Karabach här i Sverige diskuteras i ett större säkerhetsperspektiv efter att Azerbajdzjan tog militär kontroll över regionen i september. Fortsätt läsa

Europa och komockan

2 juni, 2022 /

Kriget i Ukraina blir lättare att förstå om vi betraktar Ryssland på samma sätt som andra stormakter i Europa. Västeuropas säkerhetstänkande har formats av erfarenheten från andra världskriget och upplösningen av kolonialväldena.

Om Ryssland misslyckas att annektera Ukraina tvingas landet liksom övriga europeiska stormakter gjort tidigare att inse och acceptera sina begränsningar. På längre sikt skulle det faktiskt kunna lägga grunden för en ny europeisk säkerhetsordning som på allvar inbegriper Ryssland.

Söktjänsten Google har en databas med uppgifter om de populäraste sökorden och söksträngarna från 2004 och fram till idag. Man får inte veta det exakta antalet sökningar, däremot hur populära de varit i förhållande till varandra och hur de varierat över tid. Där framgår att antalet engelskspråkiga sökningar på Putin + krigsbrott ökat så drastiskt i år att de redan motsvarar hälften av alla sökningar på Hitler + krigsbrott från 2004 fram till i dag. Om trenden står sig kommer man vid slutet av året ha satt Putin i samband med krigsbrott totalt lika ofta som Hitler under de senaste 19 åren.


Hitler-Putin webbsökningar
Sökningar på Hitler resp Putin i kombination med ”war crime” i hela världen 2004-22 (Källa: Google)

Fortsätt läsa

Ett tänkbart scenario för kriget i Ukraina fram till sommaren

31 mars, 2022 /

Ryssland tycks ta en kort timeout efter en dryg månad av dyrköpta erövringar i Ukraina. Mycket talar för att man nu koncentrerar sig på de östra och södra delarna av landet liksom vid krigets början 2014. Målet kan då vara att inkludera erövringarna i Ryssland utan föregående fredsförhandlingar.

Få tror i dag på Putins och hans närmastes uttalanden om det som pågår. Redan för några år sedan förekom på olika chattar också besvikna kommentarer från separatistveteraner som deltog i krigets inledning 2014. De kände sig lurade genom att Moskvas utsända lyssnat alltför lite på dem. Nyligen kom till och med Igor Girkin, den ryske tidigare säkerhetsofficeren som i april 2014 tog sin legostyrka från Krim till Donbass, med öppen kritik. Det ryska angreppet har under den gångna månaden genomförts så klumpigt att det ”kan begrava” Ryssland, sa han.

Mycket talar för att den tidigt bortpetade men nu åter nominelle ledaren för separatisterna i Donetsk, Denis Pusjilin, är den som mest trovärdigt beskriver hur kriget kommer att bedrivas under den närmaste tiden. I ett populärt program på rysk TV:s kanal 1 sa han nyligen att offensiven kommer att intensifieras i olika riktningar i Donbass. Fortsätt läsa

Putins tid är nu

10 februari, 2022 /

När Putin snart blir 70+ står Rysslands militära styrkor beredda att återerövra det imperium som han gärna kallar ursprunglig rysk jord.

Det utgör dock ett omfattande territorium med stater som varit självständiga i hundratals, i några fall tusen, år före den rysk-sovjetiska parentesen.

Geografiskt omfattar det tre vitt skilda geopolitiska sammanhang. Ett av dem är Europa där vi själva lever och där vi hittar sex forna Sovjetrepubliker utöver Ryssland. Ett annat är Kaukasien vars södra halva består av de tre staterna Armenien, Azerbajdzjan och Georgien och den norra av ryska regioner som Tjetjenien. Totalt är Kaukasien inte större än Sverige men präglas historiskt av en tävlan mellan Ryssland, Turkiet och Iran. Den tredje regionen Centralasien som består av fem stater, varav de största är Kazakstan och Uzbekistan, är i gengäld nästan lika stor som hela EU. Den gränsar till Kina som i dag blivit en lika viktig handelspartner som Ryssland. Andra grannar som också har betydelse för säkerhetspolitiken är Iran och det instabila Afghanistan och inte långt bort ligger kärnvapenmakterna Pakistan och Indien.

Slaget vid Poltava
Alla forna Sovjetrepubliker i Europa har genom tiderna härjats av stormakter som Sverige. Här är det dock den ryske tsaren Peter I som skymtar på en brun häst i mitten. Målningen ger Pierre-Denis Martins version av slaget mot svenskarna vid Poltava 1709.

Både Centralasien och Kaukasien ligger långt från Sverige men allt som händer längs Rysslands gränser påverkar landets politik och därmed också Rysslands förhållande till övriga Europa. Fortsätt läsa

Kalabaliken i Kazakstan

21 januari, 2022 /

I Kazakstan utlöste spontana protester mot social misär och korruption en dramatisk kedjereaktion i början av året. Den slutade den 18 januari med att landets förste president, den nu 81-årige Nursultan Nazarbajev, i ett TV-tal med trött röst erkände sin efterträdare Kasym-Zjomart Tokajev, president sedan snart tre år, som landets faktiske ledare.

Dessförinnan hade mellan 2000 och 3000 fallskärmsjägare från främst Ryssland hastigt anlänt för att skydda strategiska objekt men lämnat landet lika hastigt efter en vecka.

Fd presidenten Nazarbajev vänder sig till TV-tittarna
I sitt tal till nationen den 18 januari försäkrade den förre statschefen Nazarbajev med trött röst att han lever pensionärsliv och uppmanade folket att ge hans efterträdare sitt stöd.

Protestaktioner riktade mot Nazarbajev har förekommit då och då över hela landet under åtminstone de senaste tio åren. Redan kort efter sitt tillträde som president 2019 kritiserade Tokajev nära medarbetare till Nazarbajev för ett snabbspårvägsprojekt i huvudstaden där enorma belopp betalats ut utan att något hänt ännu i dag.

När årets protester bröt ut hade Tokajev uppenbarligen tröttnat på att Nazarbajev i egenskap av ordförande i det nationella säkerhetsrådet klamrat sig fast som landets överförmyndare. Dessutom befarade Tokajev att Nazarbajevs ovilja att förnya politiken skulle störta båda i fördärvet. Samtidigt som ordningsmakten sköt skarpt mot demonstranter på gator och torg uppstod en konflikt mellan presidenten och Nazarbajevs skyddslingar där vi ännu inte känner detaljerna fullt ut. Att Tokajev bad om militärt stöd från den Rysslandsledda försvarsunionen tyder dock på att han inte ansåg sig ha full kontroll över sitt eget lands säkerhetsorgan och i viss mån agerade i panik. Under Nazarbajevs ledning har Kazakstan noga undvikit att ge Ryssland ett militärt brohuvud på sitt eget territorium.

Fortsätt läsa

Kina utmanar Ryssland i Centralasien

19 mars, 2021 /

Sedan Kina vuxit till att bli en lika stor ekonomisk aktör som Ryssland i det forna sovjetiska Centralasien har man nu också skärpt tonen. I mitten av 2020 publicerade kinesiska media några artiklar som hävdade att Kina har historisk rätt till ett antal territorier i Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan.

Gatubild Kashgar
Kinas behandling av uigurerna (bilden är från Kashgar) upprör många människor i de centralasiatiska grannstaterna (foto: Torgny Hinnemo)

Det uppgavs till och med att det fanns människor där som gärna skulle se en återförening med Kina. Kazakstan som oftast uttalar sig diplomatiskt om den mäktige grannen kallade i april 2020 upp Kinas ambassadör för att överlämna en protest. De fattigare Kirgizistan och Tadzjikistan, som redan avträtt mindre territorier till Kina, teg still. Sedan några år har Kina också en militärbas i den tidigare Sovjetrepubliken Tadzjikistan.

De fem staterna i Centralasien omfattar ett enormt territorium. Enbart Kazakstan hamnar med sin yta på nionde plats bland alla länder i världen. I skuggan av grannar som Ryssland och Kina är det intresse som andra visar regionen dock begränsat. Dessutom framgår av bland annat statistik från Google att omvärldens intresse stadigt minskar – sökningar om Centralasien har mer än halverats under de senaste 15 åren.

Fortsätt läsa

Från Karabach till Donetsk

25 februari, 2021 /

När vi talar om Donetsk, Transnistrien och Abchazien som frusna konflikter leder det lätt tankarna fel. Då man stoppar något i frysskåpet är det ett kontrollerat sätt att hindra att något förändras. Om olösta tvister är det ofta rimligare att använda metaforer som ”sopa under mattan” eller ”dämma upp”.

Notis ur Dagens Nyheter
Notisen ur Dagens Nyheter i oktober 1905 är förvillande lik rapporteringen 2020 så när som på att azererna för hundra år sedan kallades tatarer.

Vi har mycket att lära oss av konflikten om Höga Karabach som inleddes för mer än hundra år sedan. Senast flammade den upp i slutet av 2020 under ett 45 dagar långt krig mellan Armenien och Azerbajdzjan och med avancerade vapen som levererats av Israel, Ryssland och Turkiet.

Som vi kan se av notiserna här intill var den svenska pressens rapportering om striderna 1905 och 1920 skrämmande lik det som vi kunde läsa både för 30 år sedan när Sovjetunionen löstes upp och i november förra året. Det ryska revolutionsförsöket i S:t Petersburg 1905 kändes av också ute i provinserna.

Fortsätt läsa

Belarus band till Ryssland består

19 augusti, 2020 /

Att i början av 1990-talet anlända till Minsk från Moskva, där jag bodde då, kändes som att komma till Västeuropa. Bilisterna stannade artigt för att släppa över fotgängare vid övergångsställena. Däremot gick Belarus liberale statschef Stanislaŭ Sjusjkevitj försiktigare fram med att lösgöra sitt land från Ryssland än kanske någon annan av de forna Sovjetrepublikernas dåvarande ledare.

”Jag avundas ukrainarna. De har 80 procent av de råvaror de behöver inom sitt eget land. Vi kan bara förse oss med 10 procent. Därför kan Ukraina tillåta sig att agera mera självständigt. Om vi skulle bete oss på samma sätt skulle vi undergräva vår ekonomi”, sa Sjusjkevitj när jag nio månader efter att landet blivit självständigt intervjuade honom för SvD.

Stanislaŭ Sjusjkevitj

Belarus förste statschef Stanislaŭ Sjusjkevitj förutsåg att att det det skulle dröja länge innan hans land helt frigjort sig från beroendet av Ryssland. (Bildkälla: Saligorsk.org)

Det fanns ytterligare två skäl till Sjusjkevitjs försiktighet. Ett var att det fanns ryska trupper i Belarus. De hade under några år ansvar för de kärnvapen som placerats här under Sovjetepoken tills man evakuerat dem till Ryssland. Ett annat var den politiska splittringen i Belarus. Under intervjun räknade Sjusjkevitj upp nio fraktioner i parlamentet. Själv var han statschef i egenskap av parlamentets talman. Någon post som president hade ännu inte inrättats. Därför måste han agera försiktigt och förhandla fram en politisk majoritet för varje linjeval. Han trodde att det skulle gå fortare att bli av med det militära än det ekonomiska beroendet av Ryssland.

”Vad vi eftersträvar är att inte ingå i något militärt förbund med någon stat som omger oss. Men vi förstår att vi idag befinner oss i en sådan allians. Detta tillstånd vill vi lämna steg för steg”, sa Sjusjkevitj.

Fortsätt läsa

Vår gränslösa aningslöshet om Internet

29 mars, 2020 /

På några dagar har övervakningskameror i Moskva identifierat 200 personer som därefter bötfällts för att ha rört sig utomhus i Coronatider. Ryssland finslipar också en teknik för att övervaka och bygga en mur kring sin egen del av Internet. Dessutom finns en arsenal av programvaror som kan ersätta bomber för att slå ut viktiga samhällsfunktioner i ett annat land.

Om Sverige ska hinna med i säkerhetsutvecklingen behövs i hela samhället en djupare förståelse av vad IT egentligen är för något.

För 25 år sen hackade jag Aftonbladet. Jag arbetade då på Svenska Dagbladet som motpart till ett företag som skulle installera en ny programvaran på vår webb. Med hjälp av den skulle läsarna själva kunna leta fram äldre artiklar. När jag studerade programmet anade jag en möjlig säkerhetslucka som skulle kunna uppstå när man tog det i drift.

Samma programvara fanns redan på Aftonbladet. Eftersom ingen reagerat på mina farhågor prövade jag en morgon länken till Aftonbladets arkiv. Min misstanke bekräftades. Så snart man börjat söka i arkivet räckte det med att klicka på en viss kombination av tangenter för att öppna den så kallade kommandotolken. Från den hade man fri tillgång till det mesta på Aftonbladets datorer. Inom några minuter hade jag informerat den driftsansvarige på Aftonbladet liksom vår gemensamma IT-leverantör.

Klippet ovan ur Moscow Times berättar om att Moskvas borgmästare för att bekämpa Covid-19 lovat använda stadens övervakningskameror för att identifiera kvardröjande kinesiska turister och sätta dem i karantän.
Fortsätt läsa

Ryssland i Putins skugga

27 februari, 2020 /

Ett sätt för Putin att göra sig relevant i in- och utrikespolitik är att få världen att att diskutera hur han kommer att fortsätta att behålla makten så att den glömmer att förbereda sig inför den dag han lämnar den. Men en långsiktig Rysslandspolitik måste trots allt vidga perspektivet till att inte bara handla om en enda person utan också de långsiktiga trender i landet som han spelar på.

Följande citat är hämtade ur anteckningar efter två olika samtal.  De ägde rum med tre års mellanrum, det senare för 14 år sedan:

”Ryssland är ett slags monarki. Landet förväntar sig att det ska komma signaler uppifrån som det ska reagera på”, sade mig en man som i dag sitter i Rysslands regering. När han kallade Putin ”kung” fnissade vi båda som barn.

Min andre samtalspartner hade en hög position i den mellanstatliga institution som samordnar Rysslands och dess allierades internationella valobservatörer. Han sa så här: ”Ni i väst förstår inte vår slaviska psykologi. Det går inte att styra de här länderna utan en tsar.” Det var han själv som valde att träda fram och inleda ett samtal efter att i en vallokal ha insett att jag upptäckt hur man manipulerade valsedlarna.

Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng