Förtroendet för Kirgizistans politiker har länge varit undergrävt. Häromveckan fick en tunnel på åtta meters djup landet att först frukta en väpnad konflikt med grannlandet Uzbekistan och sen en utomparlamentarisk fejd mellan presidenten och oppositionen. Nu skakar man på huvudet åt alltihopa.
Tunneln i Borbalyk som upptäcktes av gränstrupperna i Uzbekistan (foto: Turmush/AKI press)
Det började med att Uzbekistans gränstrupper, som tillhör säkerhetstjänsten, sände förstärkningar till gränsen mot Kirgizistan. Anledningen uppgavs vara en allmän höjning av beredskapen inför firandet av det persiska nyåret Nouruz. Det förvånade inte så många eftersom det hänt också tidigare år. Det oroande var att uzbekerna placerade två pansarfordon och ett 40-tal soldater längs ett omtvistat avsnitt av gränsen mot regionen Batken i sydvästra Kirgizistan. Kirgizerna protesterade och skickade för säkerhets skull en del av specialstyrkan Skorpionerna till sin sida av gränsen.
Ingången till tunneln i Borbalyk (foto: Turmush/AKI press)
Lokala företrädare för oppositionen förberedde en protestdemonstration vid den omtvistade marken. Ordföranden i regionens fullmäktige sa sig veta att regeringen planerade att flytta en relästation med flera antenner en bit inåt landet från kullen Unkur-Too som är en del av det omtvistade territoriet. Ett sånt steg skulle tolkas som en eftergift till uzbekerna och var därför oacceptabelt, menade den lokala oppositionen.
Kirgizistans president Almazbek Atambayev gick i taket. ”Det är illa nog som det är vid gränsen och ändå finns det människor som med avsikt hetsar upp situationen… Gud förbjude att någon ger dem vapen och säger åt dem att skjuta över gränsen”, sa han offentligt på Skärtorsdagen.
Samma dag meddelade landets säkerhetstjänst att de gripit två personer som var misstänkta för att ha förberett en statskupp. Som bevis åberopades inspelningar av avlyssnade telefonsamtal som avsiktligt läcktes via Internet. De utpekade är ledande figurer inom oppositionen i södra Kirgizistan. En av dem, Kubanychbek Kadyrov, hävdar att det rör sig om ett autentiskt samtal men att inspelningen har redigerats om så att innehållet har blivit förvrängt.
Några dagar senare drog Uzbekistan och Kirgizistan tillbaka sina förstärkningar efter förhandlingar mellan cheferna för landets gränsbevakningar. Samtidigt gavs en helt ny förklaring till den uzbekiska mobiliseringen. Klargörandet kom från en källa inom den berörda länsstyrelsen. Tjänstemannen berättade för Radio Free Europe att förstärkningen föranletts av att en uzbekisk gränssoldat den 17 mars upptäckt en tunnel med ingång från ett hus på den uzbekistanska sidan av gränsen. Det ryktades att den hade använts av extremister som grävt tunneln från ett hus på den kirgizistanska sidan. Fast just det kan jag inte bekräfta, sa källan.
På långfredagen fick chefen för Kirgizistans gränstrupper bekanta sig med öppningen på den uzbekistanska sidan. Den kirgizistanska nyhetsbyrån Aki Press har även publicerat en bild inifrån tunneln. Den uppges vara 110 meter lång och ligga 7-8 meter under markytan. Men var den slutar är ännu okänt av kirgizerna. Enligt Aki Press har den kirgiziska säkerhetstjänsten letat igenom alla närliggande hus på den egna sidan gränsen utan att hitta någon tunnelöppning.
AKI press karta över sagolandet Besjbarmakien som är en skrattspegel av Kirgizistan (källa: http://skazki.akipress.org/skazka:438/)
Aki Press har valt att runda av de två gångna veckornas nyhetsrapportering med en allegori om en tunnel som leder från landet Tiubitejkistan (Uzbekistan – tiubitejka är namnet på den kalott som bärs av många centralasiater) till landet Besjbarmakien (Kirgizistan – besjbarmak är en traditionell rätt på nudlar och kokt strimlat kött). När tiubitejkistanierna besöker grannländer som Madzjikien (Tadzjikistan – madzjik är ett potensmedel) med sin kisj-misj (söta druvor, här en omskrivning för narkotika) känner de sig som hemma: Överallt finns en khan (härskare), en sanning och en sorts fängelse. Men när tiubitejkistanierna krupit genom tunneln till Besjbarmakien möter de en mångfald som de inte kunnat föreställa sig ens i sina våtaste drömmar. Bland besjbarmakierna har alla sin egen sanning av vilken anledning som helst. Och till och med utan anledning! Alla vill faktiskt styra landet även om de vet att de flesta inte tycker som de. Det är trevligt när man kan kritisera utan att råka ut för nåt som man gör i Tiubitejkistan och Madzjikien. Därför orerar alla i Besjbarmakien till den grad att ingen hör vad någon annan säger.
För dem som tröttnat på det här finns nu en utväg – tunneln till Tiubitejkistan. Fast än har det inte märkts någon köbildning, avrundar Aki Press.
Det är högst osäkert om gränskonflikten, tunneln och oppositionens och presidentens tillhyggen från början hade något att göra med varandra. Men nu har de i alla fall kastat ljus på varandra.
Senaste kommentarer