Etikett: Belarus

Putins krig markerar slutet för det ryska imperiet?

De intensifierade striderna kring Donetsk och Donetskrepublikens raketattack i lördags mot civila i hamnstaden Mariupol bekräftar att Ryssland (som jag förutspådde i ett inlägg i april förra året) har bestämt sig för ett långdraget utnötningskrig.

Tänkbara orsaker till den senaste upptrappningen är att Vladimir Putin vill ge sin egen befolkning annat att tänka på än den bedrövliga ekonomiska situationen på hemmaplan och att flytta fram positionerna inför en eventuell ny (förmodligen övergående) uppgörelse om eldupphör. Kanske vill man också skynda på innan antalet observatörer från OSSE inom de närmaste veckorna ökar från 400 till 500.

Den 16 minuter långa videon ovan visar Mariupol strax efter raketattacken den 24 januari 2015. Varning för mycket obehagliga scener.

Förutom den ökade pressen på Ukraina måste omvärlden vara beredd på att den ökade spänningen kan leda till andra farliga incidenter. Nedskjutningen i juli förra året av ett malaysiskt plan med 298 personer ombord var ett sånt exempel. Det finns också en uppenbar risk för att OSSE:s obeväpnade observatörer kan hamna under beskjutning på samma sätt som civilbefolkningen i Mariupol.

Samtidigt som det internationella samhället under lång tid framöver kommer att försöka begränsa kriget till östra Ukraina måste det också hålla beredskap för att den geopolitiska kartan kan förändras snabbt den dag som Putin av en eller annan anledning lämnar makten. Fortsätt läsa

Diktaturens psykologi

Om Nikita Chrusjtjov blev jag medveten i 6‑7-årsåldern. Hans namn nämndes då och då i radions kvällsnyheter som mina föräldrar lyssnade på. Jag minns ett tillfälle hemma i köket i Lund då jag antagligen hade frågat något om Chrusjtjov. Min mor sa att han var diktator i landet Sovjetunionen. Naturligtvis undrade jag då vad en diktator var. Min mor svarade att det är en man som bestämmer allt i sitt land och att de som säger emot får hårda straff.

Av det som då rörde sig i mitt huvud lyckades jag inte formulera en följdfråga. Men jag kände mig inte nöjd med svaret. Jag menar, som barn måste jag naturligtvis lyda mina föräldrar men jag var inte rädd för dem för det. Inte ens trots att jag inte alltid gjorde som jag blev tillsagd och någon gång blivit straffad för det. Hur kunde då en hel vuxen befolkning darra av skräck inför en enda lymmel? De kunde väl unisont be honom dra till ett ställe vars namn jag inte fick ta i min mun?

Kvinna med blommor innanför galler

Xenia Sobtjak i en fångtransportbil på väg till häktet efter en demonstartion i Moskva. Bilden togs och lades ut på Twitter av Ilja Jasjin den 15 december 2012.

Den obesvarade frågan fanns kvar i huvudet när jag kom till Moskva första gången 1969 och under de närmast följande resorna i Sovjetunionen. Jag frågade någon gång människor som jag kom i lite närmare kontakt med. De svarade inte utan talade i stället om något annat. Det berodde säkert på att det inte var ofarligt att kritisera regimen inför utländska besökare. Fast det fanns nog andra förklaringar också. En kan ha varit att de själva inte hade ett enkelt svar. En annan var att jag ställde mina frågor på ett kantigt sätt, som om jag anlänt från en annan värld och såg på Moskvaborna som utomjordingar.

Fortsätt läsa

Kalla kriget har inte kallnat än

Många av oss har av sentimentala skäl bevarat något amatörfoto som ingen kan se vad det föreställer. Även om motivet är alltför avlägset för att kunna urskiljas påminner det om något som vi upplevde som viktigt. Länge hade jag en sån bild från torget framför järnvägsstationen i Helsingfors som jag tagit en mulen julidag 1975.

Panel till mätinstrument

Mottagaren av modell R-399A användes av Sovjet för att fastställa frekvensen för utländska radiostationer som skulle störas. Nu har det ryska parlamentet godkänt ett system för att blockera information via Internet. (Bildkälla: http://www.radiojamming.info/)

Bara jag vet att någonstans bland de mörka överrockarna och limousinerna som skymtar långt från avspärrningen där jag stod fanns Sovjetledaren Leonid Brezjnev. När jag rest in från förorten med pendeln strax innan all tågtrafik stoppats av säkerhetsskäl hade jag sett finska soldater med automatvapen vid varenda järnvägsövergång längs spåret från den sovjetiska gränsen.

Brezjnev hade kommit till Helsingfors för att skriva på ett avtal tillsammans med bland andra presidenterna Gerald Ford från USA, Valéry Giscard d’Estaing från Frankrike och Josip Broz Tito från Jugoslavien, Storbritanniens premiärminister Harold Wilson, Västtysklands Helmut Schmidt och Östtysklands Erich Honecker och så naturligtvis vår egen Olof Palme.

Avtalet skulle bli början till slutet av det kalla kriget mellan öst och väst. Bland annat Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng