Etikett: Georgien

Kolchis rikedom och fattigdom

När människorna i västra Georgien slog ner sina bopålar för flera tusen år sen gjorde de det bokstavligen. På landet runt den lilla staden Senaki står många byggnader fortfarande på stolpar en bit över marken. Vore det inte för dem skulle vi kanske ha förbisett att vi rullar genom en våtmark sex gånger så vid som Tåkern.  Sensommarsolen värmer den sista söndagen i oktober. Mellan några kullar passerar vi ett fält med gullris så långt ögat når på båda sidor om vägen. Men när vi vänder åter i natten efter att i en byskola ha följt räkningen av rösterna i presidentvalet ligger dimman tät över den kurviga vägen där en och annan ko vankar fram i mörkret.

Soldat i uniform i vallokal

Soldater röstar i den återuppförda militärbasen i Senaki (foto: Torgny Hinnemo)

Dessförinnan har vi medan solen ännu gav värme hunnit besöka den ännu mindre skolan i Potskho. Ingen enda kommer för att rösta medan vi är där men det är ändå trångt i den lilla röstlokalen. De som får mingla därinne har ackrediterats som observatörer. Andra dröjer i korridoren när det nu samlats så många människor som man kan språkas med. Man frågar om även jag vill ha en knapp i västen. Fortsätt läsa

Georgier berättar

Georgien, bergslandet öster om Svarta havet, fick tidigt del av det  kulturarv som hela Europa bär på. Det förmedlades av de pontiska greker som slog sig ner i deras land. Ännu för 25 år sen fanns det hundra tusen greker i Georgien. Redan på 300-talet blev också Georgien en av de första stater som antog kristendomen som statsreligion. För den nya religionens skull skapades ett alfabet som tidigt blev bärare av en georgisk litteratur.

Bokomslag "Goris fästning"En bergskedja snör dock av Georgien på mitten och den östra delen där huvudstaden Tbilisi ligger har under långa perioder varit vasall, om än en förhållandevis självständig sådan, under persiska härskare. Vid sidan av handel och diplomatiska missioner fanns också kulturella band österut.  Som hos övriga bergsfolk i Kaukasien har klaner varit en del av samhällsordningen och de har inte vittrat bort helt.

Georgierna strävade efter att till skydd mot muslimska grannar bli upptagna i kretsen av Europas kristna stater. Det hörsammades ironiskt nog genom att den ryske tsaren gav dem beskydd för att kort senare annektera deras land under 1800-talet. Därmed kom emellertid också de många georgiska kunga- och hertigdömena att för första gången på flera hundra år ingå i samma statsbildning. Det ledde till en period av nationellt sinnad lyrik av det romantiska slaget.

För Sovjetunionens ryssar kom Georgien att få en betydelse som liknade Italiens för svenskarna. Man åkte dit för att bada och i Ryssland hittar man georgiska restauranger lite varstans som pizzerior i Sverige.  På litteraturens område spelade fortfarande poeterna Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng