Efter tre månader av demonstrationer på Majdan har snikenhetens och vulgaritetens centrala roll i ukrainsk politik blottlagts inför hela världen. Janukovitjs residens, som värderas till närmare en miljard kronor, har visats upp för TV-tittarna. Tiotusentals dokument som i panik slängts i en damm i trädgården har fiskats upp för att torkas och analyseras. I staden Lutsk har den lokale chefen för den numera upplösta specialpolisen Berkut berättat att hans mannar fått en bonus om 3.500-10.000 kr plus löften om lägenheter för sina insatser mot demonstranterna.
En av infarterna till den ryska flottbasen i Sevastopol (foto: Torgny Hinnemo)
Genom ett aktivt arbete av flera opinionsinstitut vet vi också att demonstranterna har ett massivt folkligt stöd som inget politiskt parti har kommit i närheten av. Från 20 december till 3 februari ökade enligt instituten KMIS och Demokratitjeskije Initsiativy andelen ukrainare som stödde radikala demonstrationsmetoder från 38 till 56 procent, ockupation av byggnader från 19 till 41 procent och upprättande av egna militära grupperingar från 21 till 50 procent. Ett annat institut, Sotsis, uppmätte i mitten av december att 74 procent av de tillfrågade förhöll sig negativa till att Berkut den 30 november använt våld mot demonstranterna och att bara 9 procent accepterade det.
Mot den bakgrunden kan det förefalla märkligt att Ryssland, som är angeläget om ekonomisk integration och annat nära samarbete med Ukraina, inte snabbt tog sin hand från den för de flesta ukrainare så förhatlige Janukovitj. Fortsätt läsa
Senaste kommentarer