Tjernobyl | Mellan Minsk och Samarkand

Desinformation är en gammal metod att vinna temporära fördelar som använts av många stater. Med hjälp av bland annat sociala medier lyckades Ryssland för en tid mörklägga en del av sitt militära engagemang i Ukraina.

När osanna uppgifter sprids i stor omfattning uppstår dock osäkerhet och tvivel som lätt slår tillbaka mot avsändaren. Den siste Sovjetledaren Gorbatjovs mål var att bevara och stärka Sovjetunionen genom att befria den från desinformation.

Det här är det sista inlägget i serien om vanliga myter om Ryssland. De tidigare har handlat om att Ryssland är annorlunda, att Putin är populär och om en särskild väg som politisk ideologi.

Idén om desinformation är minst lika gammal som vårt gamla testamente. För mer än 2.500 år sedan varnade profeten Hesekiel för falska profeter och Jeremia skrev ”Lyssna inte till vad profeterna säger när de profeterar för er. De väcker tomma förhoppningar, de predikar syner de själva hittat på” (Jeremia 23.16).

Enligt flera författare, t ex Jevgenij Gorbunov i boken ”Stalin i GRU” (Stalin och GRU, d v s militära underrättelsetjänsten) från 2010 var ryska språket först med att använda ordet desinformation. Det förekommer i ett uppdrag 1922 till politbyråmedlemmarna Josef Stalin och Lev Trotskij att upprätta en struktur för desinformation. Fortsätt läsa

Michail Gorbatjovs senaste memoarbok som nu finns på svenska förtjänar att läsas av många. Det är en omfångsrik men lättläst berättelse om hur supermakten Sovjetunionen kapsejsade författad av den som själv stod vid rodret. Vad som hände vet vi sen tidigare i stora drag men Gorbatjov kompletterar ändå med några nya detaljer. Boken tecknar också en bakgrund som behövs för att förstå det som händer i Ryssland just nu.

Den ryska originaltiteln Naedine s soboj (Ensam med mig själv) får oss att förstå att det är en annan slags bok än dem han skrivit tidigare. Den är tillägnad hans hustru Raisa som gick bort 1999. I skildringen av hans karriär finns hon hela tiden med och någon gång kommer han till och med in på intima detaljer.

I Som jag minns det som memoarerna fått heta på svenska (översättning Staffan Skott, Fri Tanke förlag, 545 sidor) ger Gorbatjov samtidigt personliga omdömen om hans företrädare Nikita Chrusjtjov, Leonid Brezjnev och Jurij Andropov som inte är ointressanta. Att Chrusjtjov bröt med Stalinkulten har räknats honom till godo men vi vet också att han själv undertecknat många brutala befallningar under Stalin. Och i sina memoarer framstår Chrusjtjov knappast som en demokrat. Men Gorbatjov menar att Chrusjtjov skulle ha gått längre i sina reformer om han inte avsatts av sina närmsta inom partiet som tyckte att han gick för långt. Att Brezjnev blev hans efterträdare berodde på att flera medlemmar av kommunistpartiets ledning som eftertraktat posten som generalsekreterare uppfattade Brezjnev som svag och därför en möjlig kompromisskandidat. Men Brezjnev spelade sina kort väl och kunde ibland framstå som sympatisk även om han förde in landet i stagnation. Andropov försökte ta itu med korruptionen och stödde Gorbatjov men var Fortsätt läsa

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Kategorier

Arkiv

Meta

Etikett: Tjernobyl

Desinformation bakom Sovjets uppgång och fall

Desinformation är en gammal metod att vinna temporära fördelar som använts av många stater. Med hjälp av bland annat sociala medier lyckades Ryssland för en tid mörklägga en del av sitt militära engagemang i Ukraina.

När osanna uppgifter sprids i stor omfattning uppstår dock osäkerhet och tvivel som lätt slår tillbaka mot avsändaren. Den siste Sovjetledaren Gorbatjovs mål var att bevara och stärka Sovjetunionen genom att befria den från desinformation.

Gorbatjovs memoarer ett viktigt dokument om vår tid