Ryssland och Ukraina har tagit timeout i slaget om Donetsk och Luhansk och slickar sina sår.
Annekteringen av Krim för sju månader sen blev enkel. Några tusen fallskärms- och jägarsoldater transporterades med flyg och båt från Ryssland till de baser som Ryssland arrenderade på Krim och där det redan fanns 11 000 man. Strax bortom den ryska gränsen hade ytterligare tiotusentals man ur ryska förband satts i beredskap som en maktdemonstration. När de grönklädda specialtrupperna utan nationsbeteckning dök upp vid alla strategiska byggnader var överraskningseffekten total och slaget redan förlorat för det illa underhållna ukrainska försvaret. En av dess officerare bragtes om livet vid en tumultartad utrymning av en förläggning.
Under de senaste tio åren har många buss- och bilförare i Kiev kört omkring med Regionpartiets blå flagga. Vid parlamentsvalet i oktober kommer dock partiet som ännu för två år sen fick flest röster inte att nå upp till ett enda mandat. (foto: Torgny Hinnemo)
Snart bekräftade president Putin det han tidigare förnekat, att det var ryska soldater som på ryskt initiativ kränkt Ukrainas gräns och erövrat en bit av dess territorium. Definitionsmässigt rörde det sig om ett krig från första dagen, om än med få blodsoffer så länge det utspelades på Krim.
När kriget utvidgades till östra Ukraina kunde Ryssland inte som på Krim ta stöd i redan befintliga baser. I stället sände man militära rådgivare och frivilliga som rekryterats i Ryssland, en del av dem med erfarenhet från 1990-talets inbördeskrig i Kaukasien. Utan deras stöd hade den lilla skaran militanta separatister i Ukraina knappast vågat agera på egen hand. Fortsätt läsa
Senaste kommentarer